Minns att vara nykär

Jag minns att öppna dörren för dig för första gången. Minns Isjaki och hur du inte verkade vara nervös alls, att du verkade känna dig som hemma i mitt kök. Minns att vi satt i soffan och jag var blyg men ville hålla din hand. Minns hångel i min säng till Hagnesta Hill på min vinylspelare. Minns samtal mitt i natten, ångest, tårar och din mörklagda lägenhet. Minns hur du bad om ursäkt över din hårda säng och hur len din hud var under mina fingertoppar. Minns blygsamma meddelanden på Facebook och att våga trots att jag var rädd och ibland ville backa. Minns att ständigt rådfråga mina vänner om hur jag skulle tolka allt och hur jag skulle bete mig. Minns hur du kokade te åt mig och pussade mig trots att jag råkade hosta dig i ansiktet. Minns rädslan vi båda hade inför att flytta till samma lägenhetshus och hur gullig jag tyckte att du var på Instagram-bilden du la ut. Minns att hålla din hand trots att min kompis var med och jag försökte dölja att vi höll varandra i handen. Minns dina blickar på mig, jag såg hur mycket jag betydde för dig i dem. Minns pirret i magen av att se ett nytt meddelande från dig eller se dig komma genom dörren. I början var det bara någon gång då och då men snart blev det flera gånger i veckan. Minns elefanten som jag skickade med dig när du skulle ut och resa. Den flög med dig till varmare breddgrader och du sov med den under din kudde för att det var det närmaste du kunde komma mig. Minns hur jag längtade efter dig och hur nervös och fjärilsfylld jag var när du kom hem till mig. Minns att du var fylld av fräknar och solbränna. Minns ditt leende och minns när jag visste att jag var kär i dig.
 
Minns dig. Och minns mig.
 
 
Rebecca Stråhle-Wolke, -96a. Från Mullsjö och gillar Kent, språk, sweet chili & tvättbjörnar.
Read the Printed Word!