Om avhållsamhet & onani

Jag tycker att det bör talas mer om avhållsamhet - och nu ska vi inte tro att jag förespråkar detta. Trots att jag är uppvuxen alldeles för nära Sveriges lilla Jerusalem har avhållsamhet alltid varit något som jag varit negativt inställd till. Inte just på grund av själva avhållsamheten, utan allt runtomkring. Skammen om man har samlag som ogift, att motstå kroppens naturliga drift och att göra sex till något större än vad det faktiskt är. Jag förstår inte riktigt varför det skulle vara så fint att spara sig till en speciell person. Tänk då om denna speciella person man sparat sig till är urkass i sängen, det lär ju bli ganska...trist. Tyvärr fungerar det ju inte så att alla ligg är bra och enligt mig är det värt att utforska och inte bara nöja sig med ett ligg. Dessutom tror jag att det skapar orealistiska krav på det stackars paret som ska ha sex första gången. Hur vet man dessutom att den rätte verkligen är den rätte?
 
Det kanske skär i mångas ögon att man är för ett aktivt sexliv med flera olika sexpartners. Men jag tycker det är rentav ganska korkat att gå emot en naturlig lust som vi har inom oss för att en religion säger att avhållsamhet är något fint. Varför skulle något som kroppen naturligt känner och som vi är gjorda för att känna vara fel? Att ha sex med andra eller sig själv är ett väldigt bra sätt att lära känna sig själv och sin kropp på. Kroppen MÅR BRA av sex men mår dåligt av att trycka inne känslor och lust. Att ha sex gör att vi känner lyckokänslor (endorfin) vilket får oss att må bättre och bli mindre stressade. Alltså, sex är inget fult eller "vackert att ge bort". Sex är sex, helt enkelt. Det är inte en gåva man ska ge till någon annan på grund av att en religion säger så. Det är en naturlig lust som vi har inom oss.
 
När vi ändå är inne på ämnet kan vi ta upp onani också. Onani är ett jättebra sätt att utforska och lära känna sin kropp på men ändå anses detta inom kristna grupper vara en synd. Varför vet jag tyvärr inte men jag tycker detta är väldigt sorgligt. Onani är så himla bra för oss och vår kropp. Redan när vi är små startar dessa känslor och tankar i vår kropp. Än en gång - vi MÅR BRA av att tillfredsställa oss själva. Det ska inte vara en synd eller något man ska straffas för. Sex ÄR sex, så enkelt är det.
 
Självklart får de som vill vara avhållsamma och vänta på den rätte. Det som jag är emot är hela skam-situationen och att det skulle vara något fult att ha sex med flera (eller sig själv!). Onani eller sex är inget fult eller fel. Sex är bra och jag tycker man ska ha sex med så många (eller få) man vill så länge alla inblandade är med på det!

Skrivet 2016 men tyvärr fortfarande lika relevant

 
Hej. Jag har en sak att säga till alla "svenska män som respekterar kvinnor och aldrig skulle göra si eller så". Okej, härligt att höra. Jag har bara en fråga till er: är ni verkligen så bra som ni tror att ni är? För om ni nu respekterar kvinnor och "aldrig skulle behandla en kvinna så som invandrare behandlar kvinnor", var är ni någonstans då när en kille i mellanstadiet tar på sin klasskompis rumpa eller bröst? Ni säger väl inte "men du förstår, han tycker om dig. Killar är som killar är"? Om ni säger att ni svenska män behandlar tjejer med respekt, varför är då skillnad i lön på grund av kön fortfarande ett problem? Varför finns det då fortfarande svenska män som våldtar, misshandlar, drogar kvinnor på krogen, tafsar och trakasserar? Och visst är det inte Anders, 54 år med familj och Volvo som skriver till Zara Larsson att hon, som är jämngammal med hans dotter, förtjänar att våldtas?

Nä, jag tänkte väl det. Tacka vet jag svenska män som skyddar oss kvinnor så bra. Och förresten, jag skiter fullständigt i vem som tar hand om tvätten eller vem som klipper gräset i era hem. Så länge jag slipper göra det åt er så är jag nöjd.

Framtidsdrömmar

Jag tror jag äntligen vet vad jag vill bli. Jag tror att jag äntligen listat ut det. Såklart författare, den dröm jag haft sedan jag var liten, men utöver det. Jag har alltid vetat att jag inte bara kan vara författare, att jag också måste ha "ett riktigt jobb". Min plan var sjuksköterska men efter två terminer kändes det fel. Visst, jag vill fortfarande bli sjuksköterska men jag kan inte se en framtid inom vården. Jag kanske bara skulle orka som sjuksköterska i 2-3 år och sedan känna att mina skrivardrömmar inte hanns med. Jag skulle vilja vara ambulansförare, polis (en idé jag fått den senaste månaden), språkvetare a.k.a Sveriges kvinnliga Fredrik Lindström och korrekturläsare. Många drömmar i en liten hjärna.
 
Men så en dag slog det mig plötsligt. Insikten om att jag kanske vet vad och var jag vill jobba med. Om jag själv fick bestämma hade jag velat jobba på ett förlag och ha hand om kurrekturläsning och marknadsföring. Ett jobb som känns bra och relativt lätt att få ihop mitt egna skrivande med. Och det känns bra att kanske äntligen veta.
 
 
En gång i tiden var jag "radiopratare". Det var också roligt.

I en värld byggd av män för männen

Idag den åttonde mars (internationella kvinnodagen för er som missat det) tänker jag på några saker. Jag tänker på hur jag som liten tyckte att filmen Miss secret agent var en rolig film. Huvudrollen som spelas av Sandra Bullock går från att vara polis/spion/agent utan bordsskick och smink till att bli en beauty queen med bra bordsskick, smink och utan svordomar i sitt språk. Vad ledsamt det är att i efterhand inse vilken skitfilm det är. Ytterligare en film där män ska styra och ställa över hur kvinnor ska bete sig och hur de ska se ut. Ytterligare en film där en man ska ta sig rättigheten att bestämma över kvinnan (för ja, det är en man som gör den så kallade förvandlingen av Sandra Bullock). Om jag av någon anledning skulle ha chansen att vinna en skönhetstävling hoppas jag att ingen, och speciellt inte en man, skulle få mig att sluta använda ord som "flöa", sluta gå i mina ljusblå gympaskor eller få mig att sluta äta godis för att jag ska passa in. Precis som jag önskar att Sandra Bullock hade stirrat stint in i den manliga karaktärens ögon och sagt "Jag hjälper dig med det här, försök inte ändra mig mer än vad som krävs för att det här uppdraget ska fungera." Nåväl, förhoppningsvis ser ingen på den filmen längre men det är bara en av tusentals filmer där kvinnor kan styras över.
 
En annan sak jag tänker på är hur skönt det måste vara att vara Jan Guillou. I en lång intervju med en norsk tidning förra året bekymrar han sig över att han inte längre vågar krama kvinnliga bekanta, efter #metoo-rörelsen. Sing hallelujah, fy fan vad skönt att vara Guillou! Att endast ha det bekymret, att man inte vågar krama sina kvinnliga bekanta. Jag hade mer än gärna bara haft den rädslan och det bekymret. Jag ska berätta för dig vad mina och andra kvinnors rädslor handlar om, Guillou. Den handlar om att inte kunna gå hem ensam, inte kunna åka kollektivtrafik, inte jogga i skogen, inte kunna lägga upp bilder på sociala medier och inte ens kunna ha ett förhållande utan att risken finns att vi skadas, våldtas eller mördas. Men det är såklart mest synd om dig, Guillou, för du kan inte längre krama dina kvinnliga bekanta.
 
"I en värld byggd av män för männen" som Jocke Berg sjunger sedan 2005. Kanske en ledsam titel att ha på ett blogginlägg den 8 mars som ska hylla alla kvinnor. Men sanningen ligger där i, vi lever i en värld byggd av män för männen och vi måste gång på gång kämpa oss bort från det. Jag är så imponerad över alla som ständigt orkar, som orkar säga ifrån och som orkar fortsätta kämpa trots allt motstånd de möter. Jag orkar inte alltid och kan istället låta en kommentar komma undan trots att jag har kvinnokraft i generationer bakom mig. Därför vill jag idag hylla alla de som orkar men också de som inte alltid orkar. Vi är starka tillsammans i en värld byggd av män för männen.
 
 
Rebecca Stråhle-Wolke, -96a. Från Mullsjö och gillar Kent, språk, sweet chili & tvättbjörnar.
Read the Printed Word!