SD 2018 är vad SD alltid varit

 
Snart är det val. Det blir mitt första val som jag får rösta i och jag är både förväntansfull och så ledsen. Förväntansfull för att jag kommer kunna få vara med och påverka, ledsen för att jag vet att ett parti som endast gynnar den svenska vita mannen kommer att växa sig ännu större och starkare. Oavsett vad som händer så kommer resultatet bli dåligt. Jag är rädd. Rädd, arg och ledsen.
 
SD säger att det största problemet i samhället är just otrygghet. "Vad bra" tänker säkert vissa, "äntligen ett parti som vill ta tag i otryggheten." En röst på SD kommer INTE lösa det problemet. En röst på SD kommer endast att öka otryggheten. Det kommer göra att kvinnor, HBTQ+-personer och invandrare blir ännu räddare och känner sig ännu mer otrygga. SD är ett parti fullt av rasism, sexism och homofobi. SD 2018 är vad SD alltid varit, kanske bara bättre maskerade och normaliserade. Runt om i landet finns partimedlemmar som säger att "svenskar är vita och har svenska föräldrar". I hela SD finns de som hoppat av SD för att gå med i Alternativ för Sverige eller som delar, säger och gör rasistiska saker. SD är inte ett alternativ för Sverige. SD kan INTE förbättra för någon annan en den som redan har det bra, det vill säga den svenska vita cis-mannen.
 
Det är snart val. Ta vara på din röst, den är viktigare än vad du tror. Vet du inte vad du ska rösta på? Läs på! Gå till valstugorna i din stad, prata politik med dina kompisar, gör valkompassen och läs på om det parti som du matchar bäst med. Se debatter, läs intervjuer och ta ditt jäkla ansvar. Låt inte ett parti med en sådan hemsk människosyn som SD få växa sig större eller starkare. Våga visa att Sverige inte är ett land som tillåter något sådant. Våga visa att kärlek och medmänsklighet alltid vinner. 
 
Man MÅSTE rösta. Alla KAN rösta. Det finns inga undanflykter. Dessutom, om du inte röstar så har du ingen rätt att klaga, precis som IJustWantToBeCool så bra sa det till förra valet.

All kärlek är bra kärlek

Jag kommer aldrig att behöva vara rädd. Jag kommer aldrig behöva vara rädd för att visa mig med den som jag älskar, vill ha sex med eller är kär i. Jag kommer aldrig behöva förklara mig, bli ifrågasatt, bli ropad efter, bli hatad, förlöjligad eller hotad. Ingenstans i världen är min sexualitet ett brott och aldrig behöver jag vara rädd för att bli felkönad eller lämnad av personer i min närhet.
Jag är heterosexuell cis-kvinna och jag är så jävla privilegierad på grund av detta.
 
För HBTQ+-personer är hat, hot, utfrysning, våld, ifrågasättning, negativa kommentarer och psykisk ohälsa vardag. De får utstå sådant som ingen människa ska behöva utstå. Därför är det så otroligt viktigt att vi ALLA tar den här kampen, ALLTID. Även när färgerna från Pride har försvunnit från profilbilder och affärernas reklamaffischer så måste man fortsätta kampen för en värld där alla får älska alla och vara vem hen vill. Säg ifrån när du hör något homo- eller transfobiskt. Låt inte din kompis, släkting, partner eller kollega komma undan med en sådan kommentar. Lyssna på HBTQ+-personer, lär dig av deras berättelser och vifta inte bort vad de har varit med om. Blunda inte för problemet bara för att det inte påverkar dig. Läs på. Lär dig att det inte handlar om dig, det handlar om andra människors RÄTTIGHETER. Sätt dig själv ur perspektiv och försök att tänka dig hur det är att leva med en vardag full av hat. Stå upp för de som inte själva kan göra det.
 
Om några dagar har jag inflyttningsfest. Vill man ge mig en gåva finns det flera organisationer som stöttar och jobbar för att förbättra vardagen för HBTQ+-personer. Två organisationer som går att skänka en valfri summa till är RFSL (länk) och Transammans (länk) (längst ner på hemsidan finns ett Swish-nummer).
All kärlek är bra kärlek.
 

Om avhållsamhet & onani

Jag tycker att det bör talas mer om avhållsamhet - och nu ska vi inte tro att jag förespråkar detta. Trots att jag är uppvuxen alldeles för nära Sveriges lilla Jerusalem har avhållsamhet alltid varit något som jag varit negativt inställd till. Inte just på grund av själva avhållsamheten, utan allt runtomkring. Skammen om man har samlag som ogift, att motstå kroppens naturliga drift och att göra sex till något större än vad det faktiskt är. Jag förstår inte riktigt varför det skulle vara så fint att spara sig till en speciell person. Tänk då om denna speciella person man sparat sig till är urkass i sängen, det lär ju bli ganska...trist. Tyvärr fungerar det ju inte så att alla ligg är bra och enligt mig är det värt att utforska och inte bara nöja sig med ett ligg. Dessutom tror jag att det skapar orealistiska krav på det stackars paret som ska ha sex första gången. Hur vet man dessutom att den rätte verkligen är den rätte?
 
Det kanske skär i mångas ögon att man är för ett aktivt sexliv med flera olika sexpartners. Men jag tycker det är rentav ganska korkat att gå emot en naturlig lust som vi har inom oss för att en religion säger att avhållsamhet är något fint. Varför skulle något som kroppen naturligt känner och som vi är gjorda för att känna vara fel? Att ha sex med andra eller sig själv är ett väldigt bra sätt att lära känna sig själv och sin kropp på. Kroppen MÅR BRA av sex men mår dåligt av att trycka inne känslor och lust. Att ha sex gör att vi känner lyckokänslor (endorfin) vilket får oss att må bättre och bli mindre stressade. Alltså, sex är inget fult eller "vackert att ge bort". Sex är sex, helt enkelt. Det är inte en gåva man ska ge till någon annan på grund av att en religion säger så. Det är en naturlig lust som vi har inom oss.
 
När vi ändå är inne på ämnet kan vi ta upp onani också. Onani är ett jättebra sätt att utforska och lära känna sin kropp på men ändå anses detta inom kristna grupper vara en synd. Varför vet jag tyvärr inte men jag tycker detta är väldigt sorgligt. Onani är så himla bra för oss och vår kropp. Redan när vi är små startar dessa känslor och tankar i vår kropp. Än en gång - vi MÅR BRA av att tillfredsställa oss själva. Det ska inte vara en synd eller något man ska straffas för. Sex ÄR sex, så enkelt är det.
 
Självklart får de som vill vara avhållsamma och vänta på den rätte. Det som jag är emot är hela skam-situationen och att det skulle vara något fult att ha sex med flera (eller sig själv!). Onani eller sex är inget fult eller fel. Sex är bra och jag tycker man ska ha sex med så många (eller få) man vill så länge alla inblandade är med på det!

Skrivet 2016 men tyvärr fortfarande lika relevant

 
Hej. Jag har en sak att säga till alla "svenska män som respekterar kvinnor och aldrig skulle göra si eller så". Okej, härligt att höra. Jag har bara en fråga till er: är ni verkligen så bra som ni tror att ni är? För om ni nu respekterar kvinnor och "aldrig skulle behandla en kvinna så som invandrare behandlar kvinnor", var är ni någonstans då när en kille i mellanstadiet tar på sin klasskompis rumpa eller bröst? Ni säger väl inte "men du förstår, han tycker om dig. Killar är som killar är"? Om ni säger att ni svenska män behandlar tjejer med respekt, varför är då skillnad i lön på grund av kön fortfarande ett problem? Varför finns det då fortfarande svenska män som våldtar, misshandlar, drogar kvinnor på krogen, tafsar och trakasserar? Och visst är det inte Anders, 54 år med familj och Volvo som skriver till Zara Larsson att hon, som är jämngammal med hans dotter, förtjänar att våldtas?

Nä, jag tänkte väl det. Tacka vet jag svenska män som skyddar oss kvinnor så bra. Och förresten, jag skiter fullständigt i vem som tar hand om tvätten eller vem som klipper gräset i era hem. Så länge jag slipper göra det åt er så är jag nöjd.

Framtidsdrömmar

Jag tror jag äntligen vet vad jag vill bli. Jag tror att jag äntligen listat ut det. Såklart författare, den dröm jag haft sedan jag var liten, men utöver det. Jag har alltid vetat att jag inte bara kan vara författare, att jag också måste ha "ett riktigt jobb". Min plan var sjuksköterska men efter två terminer kändes det fel. Visst, jag vill fortfarande bli sjuksköterska men jag kan inte se en framtid inom vården. Jag kanske bara skulle orka som sjuksköterska i 2-3 år och sedan känna att mina skrivardrömmar inte hanns med. Jag skulle vilja vara ambulansförare, polis (en idé jag fått den senaste månaden), språkvetare a.k.a Sveriges kvinnliga Fredrik Lindström och korrekturläsare. Många drömmar i en liten hjärna.
 
Men så en dag slog det mig plötsligt. Insikten om att jag kanske vet vad och var jag vill jobba med. Om jag själv fick bestämma hade jag velat jobba på ett förlag och ha hand om kurrekturläsning och marknadsföring. Ett jobb som känns bra och relativt lätt att få ihop mitt egna skrivande med. Och det känns bra att kanske äntligen veta.
 
 
En gång i tiden var jag "radiopratare". Det var också roligt.
Rebecca Stråhle-Wolke, -96a. Från Mullsjö och gillar Kent, språk, sweet chili & tvättbjörnar.
Read the Printed Word!